några ögonblick

Har ni följt det? Jag är så imponerad av Stenmark, jag kan förstå att han fick smeknamnet E.T. Han verkar ha allt, både fysiskt och psykiskt. Lugnet han har och kylan att tänka strategiskt är avundsvärd. Att få se Stenis mot Limpar i finalen mot varandra var ju en fröjd. Varandras motsatser. En terrier mot....ja, jag vet inte, E.T. kanske. Mästarnas mästare har verkligen bevisat att man tjänar på att kunna hålla nerver och frustration i schack. I bollgrenen när man skulle hålla koll på flera bollar samtidigt som kom rullande visade Limpar sin styrka. Han ska gå på impulser, där var han i en egen klass.

Om jag hade makten att styra över programidén skulle jag dock ta bort nattduellen. Kommer man sist i den dagens tävlingar ska man åka ut. Då var man sämst. Men att rätt man vann årets upplaga är det ingen tvekan om. Stenmark var överlägsen.

Jag har fått äran att umgås med två små grabbar på tu man hand en del den senaste tiden. Om man någon gång får tråkigt och känner att kreativiteten tryter kan man prova att umgås med en 4-åring och 1,5-åring ett tag. Idéer, tankar och lekar sprutar ur öronen på dom och vad som helst kan bli en leksak. Dom sätter även ens egen kreativitet på prov. Det räcker att umgås med ett barn i någon timme för att se nya möjligheter som finns omkring en och hur lite man behöver för att vara glad.

Jag till lillgrabben Melvin när den större Matteus har fötterna i min nacke: "Ska vi packa ihop han och skicka iväg han?" Melvin ser allvarligt på mig och nickar så tydligt som bara en 1,5-åring gör. "Vi skickar han till Kina" Jag viker ihop Matteus, springer och lägger han i en snurrstol, snurrar något varv och går tillbaka till Melvin.
Storkillen: Lisen, packa ihop mig igen!
Jag: Vart ska jag skicka dig den här gången då?
Matteus: Till London!
Jag: Till London, vart ligger det?
Matteus: I mitt rum!

Tänk att ha hela världen i sin lägenhet.