några ögonblick

en påsk som kom lite senare än den brukar. Det brukar sägas att snön ligger fram till påsk, det var inte så självklart i år. Detta var påsken då skidorna bars av oss nästan lika mycket som de bar oss. Detta var påsken när solen lyste från en klarblå himmel. Detta var påsken då vi pulsade över öppna myrar. Detta var påsken då vi fick hitta egna vägar genom skogen för att det blivit en sjö i skoterspåret. Detta var påsken då lämlarna gick till attack, vilket är en historia i sig som jag kanske tar en annan gång. Detta var påsken då Maja gjorde sin första telemarkssväng. Detta var påsken då äggen blev snyggare än någonsin och det blev oavgjort mellan föräldrar-barn i TP. Detta var en underbar påsk.

Fötterna domnar bort av smärta, likaså axlar och rygg. Kroppen säger ifrån och man stannar och vilar, slänger av sig ryggsäcken och drar fram påsen med "luffarsnus". Man ångrar sig direkt när man sedan ska upp med ryggsäcken igen och börja gå. Den bortdomnade smärtan har vaknat och det tar återigen ett tag innan kroppen kommer igång. Samtidigt som allt detta sker så njuter man till fullo. Man njuter av fjällen, av utsikten, av luften och av lugnet. Jag kommer göra om det men nästa gång lämnar jag kanske tältet hemma. Det är en helt annan grej och lite fusk att sova i en säng, att ta en bastu och äta mat tillagad av en riktig kock. Det är "light-varianten" av fjälltur men jag är ju rätt bekväm av mig så det passar nog mig. Det jag vet säkert är att fjällen gör mig till en bättre människa, ger mig en energiboost som inte kan fås någon annanstans.