några ögonblick

Först avmaskade vi eftersom veterinären trodde att det var därför Flisa såg ut som hon gjorde. Tredje ögonlocken var framme och hon såg konstig och vindögd ut. Det blev ingen skillnad och veterinären hade en ny teori. Under kommande vecka hade vi två fighter/dag jag och Flisa. Två gånger per dag skulle jag försöka få en lagom mängd ögonkräm i hennes ögon och det var inget hon uppskattade. Hon uppskattade däremot godiset som hon fick av H efteråt. Jag vet, det är tydligt vem som är good cop och vem som är bad cop av oss två. Detta plågeri var tydligen helt i onödan. I söndags när vi kom hem så möttes vi av en kräkshög full med mask. Det äckligaste jag någonsin sett. Ett nytt samtal med djursjukhuset gav domen; avmaskningsmedlet tar inte i maskens alla stadier, avmaska igen. Nu håller vi tummar och tår att det tar för magen full av mask skulle jag inte önska någon.

För övrigt så har det varit fullt upp. Eller så har jag varit borta. Båda dom sakerna gör att det inte händer just nåt på min blogg. I helgen har vi haft myshelg och njutit av att H varit ledig. Min plan är att det ska uppdateras och komma nya bilder men jag vet inte riktigt när, i veckan kommer mina kvällar att gå till friidrottsträning på ett eller annat vis. Kanske i helgen...

Flisa strosade ut och slog sig ner på trappsteget. Hon satt länge och spanade ut över lägdan medan hon njöt av fågelkvittret och solen i ögonen. Efter ett tag fick hon nog och kände att hon behövde omväxling. Hon tog ett varv på altanen och slog sig sedan ner och spanade ut mot grannen.



Svea har inte samma ro. Hon var upp en sväng på taket, speglade sig snabbt i fönstret, tvättade sig om tassarna och slog sig till sist ner hon också.


Jag då? Jag gick mer på Flisas linje, slog mig ner i en fåtölj, spelade gitarr, fotade och njöt av utsikten och solen i ögonen.


Det var en fin kväll i april. Vi njöt och Hubbe jobbade. Hur det kan vara.

Den här veckan lägger vi pussel här hemma. Det är framförallt jag och Flisa som lägger. Flisa ligger och kollar så att jag lägger bitarna rätt, ser hon en bit som hon tror passar slänger hon ner den på golvet så att jag vet vilken bit hon menar. Tycker hon att det går för snabbt så river hon tag i hela pusslet och försöker få ner det på golvet. Svea och Hubbe hjälper också till ibland men de har inte samma tålamod som jag och Flisa har. Det är tur att iaf Flisa delar detta intresse med mig, det hade kunnat bli långtråkigt att sitta själv varenda kväll.