några ögonblick

Några timmar senare sitter dom där, mamman och pappan, med en löjlig hatt på sniskan, en ful haklapp runt nacken och äter med händerna. Det är något speciellt med kräftskivor ändå, det kan liksom inte misslyckas. Nubbarna och visorna gör ju sitt till för att fixa feststämningen men det är ändå inte det som är grejen. Kräftskivor är så otvugna på något vis, det snygga och perfekta får liksom stå tillbaka när sörplandet och haklapparna kommer fram. Det vuxna får stryka på foten och småbarnen inom oss hoppar glatt fram.

Som pricken över i:et avslutades helgens skiva med scharader och när man ser någon studsa fram skrikande i falsett för att illustrera en hyena, då mår barnet i oss gott. Då är det ett riktigt kalas.