(jag vet att jag drar alla över en kam men ibland är det enklast att göra det)
Dom har nåt, farmor- och farfargenerationen, som inte vi andra har. Detta "det" verkar inte ha gått i arv. Dom stretar i det tysta, klagar inte och dom hittar egna lösningar. Dom har ett driv att klara sig själva och vill inte vara till besvär för andra. Jag beundrar denna kämparanda. Roller är viktiga för oss människor och tunga att förlora. Man förlorar en del av sig själv så nog kan det vara värt att kämpa för att göra det man alltid gjort. Det här kan dock som allt annat vara både på gott och ont.
På gott eftersom dom håller igång, dom gör saker, fortsätter som dom alltid gjort och mår förmodligen bättre psykiskt tack vare detta. Dom är aktiva.
På ont eftersom det kan tära på kroppen och kraften onödigt mycket. Om orken inte räcker till allt kanske det ibland är bra att spara krafter till det man tycker är viktigast och roligast?
De tackar nej till hjälp- nej inte ska du behöva, det blir så mycket jobb för dig. Naturligtvis är det ju bra att kunna ta emot hjälp när man faktiskt behöver, att inte se det som en förlust utan som att det är dags att få något tillbaka, men visst vore det bra om "bit ihop-andan" smittade av sig till oss andra lite. Jag ser framför mig när vi i min generation blir gamla. Vi kommer att lägga oss platt på rygg, trycka på "hjälpknappen" och förvänta oss att nån kommer som ett skott för att passa upp på oss. Kräva att nån kommer. Det kommer nog tidigare än min generation.
Hoppas att det har med åldern att göra, självständighetskämpandet kanske kommer för oss andra också. Jag håller tummarna.
På gott eftersom dom håller igång, dom gör saker, fortsätter som dom alltid gjort och mår förmodligen bättre psykiskt tack vare detta. Dom är aktiva.
På ont eftersom det kan tära på kroppen och kraften onödigt mycket. Om orken inte räcker till allt kanske det ibland är bra att spara krafter till det man tycker är viktigast och roligast?
De tackar nej till hjälp- nej inte ska du behöva, det blir så mycket jobb för dig. Naturligtvis är det ju bra att kunna ta emot hjälp när man faktiskt behöver, att inte se det som en förlust utan som att det är dags att få något tillbaka, men visst vore det bra om "bit ihop-andan" smittade av sig till oss andra lite. Jag ser framför mig när vi i min generation blir gamla. Vi kommer att lägga oss platt på rygg, trycka på "hjälpknappen" och förvänta oss att nån kommer som ett skott för att passa upp på oss. Kräva att nån kommer. Det kommer nog tidigare än min generation.
Hoppas att det har med åldern att göra, självständighetskämpandet kanske kommer för oss andra också. Jag håller tummarna.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Jag med. Puss puss.
Trackback
