några ögonblick

St Olavsloppet har gått av stapeln och jag har agerat chafför åt Hubbe och mamma som båda var med och sprang. Det här loppet är något utöver de andra lopp som jag vet om. En staffettävling där man springer mellan Trondheim och Östersund på fyra dagar. Många är med och springer, lagkamrater cyklar bredvid och bilar stannar efter vägen för att heja och langa vatten till löparna. Vanliga regler flyger sin kos. Det råder ett kaos på vägarna men jag gillar det, det är en härlig stämning.

Hubbes sträcka startade i Steinviksholmen och han klarade sig lindrigt undan och slapp de norgebackar de flesta andra fick ta sig an. Värmen tog ändå ut sin rätt och han raglade fram. Min simultankapacitet sattes på prov när jag passerade honom med bilen och skulle heja, knäppa kort och hålla koll på var jag körde samtidigt. Det gick okej. Jag siktade illa och fick endast med ena foten på bilden men jag klarade mig utan krockar. Mamma hade mer tur. Hon sprang igår morse i 10-gradig värme och moln. Det låter kallt men jag lovar att det är behagligare att springa i än värmechockväder.

Det blev ingen bild från loppen men några bilder från Steinviksholmen kan jag bjuda på så att ni alla förstår hur underbart det är att springa i Norge (när man slipper de värsta backarna vill säga).