några ögonblick

Det känns otroligt läskigt och overkligt det som hänt i Norge. En så sjuk man som kan planera, beställa allt det han har beställt och bygga denna bomb. Utan att någon misstänker att det är något på gång. Kanske det finns de som har märkt att det är något annorlunda med killen men hur skulle man själv reagera. Något sådant här är svårt att föreställa sig för en "normal" person även nu när det har hänt, hur stor är chansen att man skulle förstå att det var på gång innan det hade hänt?

Men visst är det konstigt att en person med så sjuka tankar kan fungera som vanligt och dölja det så väl? Det borde väl skina igenom och han borde väl ha börjat på en lägre nivå? Hur vanligt är det egentligen att en person går från att ha dödat 0 personer till nästan 100 personer på 1 ½ timme? Hur kan en person bara skjuta och skjuta på ungdomar som försöker fly? Det borde komma så många tillfällen då han kände "vad håller jag på med"? Men det verkar inte så. Jag läste en artikel där det stod att han inte tyckte att det han gjort var straffbart. Vad har man för världsbild då? Och vem tror man att man är?

Hur kan det bli så här?

*killar? grabbar? karlar? Välj själva...

Jag har funderat en del på vad vi (eller jag) lägger tid och energi på. När jag började mitt nya jobb fick jag frågan om jag har någon fritidssysselsättning som tar mycket tid och energi av mig. Det var nämligen inte okej att ha det. Det här har tagit snurr i mitt huvud. Är det så att all vår ork ska gå till jobbet, sen ska vi stupa i säng och försöka få en bra natts sömn? Verkar det vettigt? Ska vi behöva fundera på om våra intressen och kvällsaktiviteter gör att vi är lite tröttare på jobbet? Naturligtvis ska man se till att sköta sitt jobb, det konstanterandet säger sig självt och behöver inte delas ut i pekpinnar.

Tänk om man från ledningen istället sa; "vad positivt att du har intressen som du utövar och brinner för. Vad härligt att höra ditt engagemang, för det ger dig massa energi och du mår bättre på jobbet". Då skulle jag på allvar tro att ledningen brydde sig om sina arbetare och att de dessutom klarar att tänka det där steget extra; "det är en förutsättning att vår personal mår bra för att de ska kunna hjälpa andra att må bra".

När arbetsdagarna går ut på att peppa, pusha, stötta, att hitta lösningar och vägar att gå genom liv fulla av kaos då behöver man göra något som hjälper en att släppa allt detta efter kl 17. Något som fyller på med ny energi. Jag skulle önska att ledningen vände på frågan nästa gång någon anställs; "har du något intresse/någon fritidssysselsättning att ägna dig åt så att du orkar jobba?"

Hundens och kattens dagbok


nu vet jag vad Flisa har i tankarna när hon sicksackar mellan fötterna på oss, lämnar döda möss på trappan och de gånger hon tittar på oss som om vi vore dumma i huvudet när vi lägger upp hennes mat...

Lova nu att ni lyssnar på länken, jag skrattar så jag gråter. Detta är humor!

Har hittat en sida med fotoutmaningar. Sommarens tema kommer att vara "gissa temat". Här kommer veckans bidrag från mig:

 

Så, vad tror ni? Fler bidrag ser ni HÄR

jag bygger om. Bloggen funkar inte riktigt som den ska just nu men nu tänker jag gå ut i solen istället.

Jag läser Patrik Sjöbergs bok och förstår när jag läser den att han är ganska skeptisk till statistik. Där har vi något gemensamt jag och Patrik. Det är förmodligen det enda vi har gemensamt.

Hur som helst. Det han reagerar på är all statistik som finns i idrottvärlden. Man kan se hur högt människor har hoppat, men man kan inte se vilka förhållanden det var under tävlingen mer än vinden som mäts i sprint och längdhopp/tresteg. Statistiken ger därför inte hela sanningen vad gäller prestationer. Att hoppa längdhopp i -2 m/s, regn och 10-gradig värme är tuffare än att hoppa i -2 m/s, solsken och 20-gradig värme. Eller höjdhopp som Patrik refererar till. Det är ju inte optimalt att stå i spöregn och bli kall och blöt när man sedan ska hoppa högt. Sånna förutsättningar syns inte i statistiken. Sen finns det ju naturligtvis tillfällen då statistik fungerar väldigt bra. Man kan t.ex. följa P12 årsbästaresultat som presterats för 15-20 år sedan fram till nu och göra en jämförelse. Det kan man dra slutsatser av och det är intressant.

Generellt intar jag en kritisk approach när jag kollar på statistik. Jag har sett statistik som visar att de som har större fötter han en finare handstil än de med mindre fötter. Vad säger det? Att vuxna skriver finare än barn? Ja, absolut. Annars kan jag starkt avfärda detta utifrån mina egna erfarenheter som säger att de med stora fötter (vanligen män) ofta har en sämre handstil än de med mindre fötter (vanligen kvinnor).

Man gör nog klokt i att ta sig en funderare på vem som utfört statistiken, varför och vad den egentligen säger. Det vore intressant med statistik över statistikens pålitlighet. Kanske någon kan forska i detta?

...medan vi andra tittar på.

St Olavsloppet har gått av stapeln och jag har agerat chafför åt Hubbe och mamma som båda var med och sprang. Det här loppet är något utöver de andra lopp som jag vet om. En staffettävling där man springer mellan Trondheim och Östersund på fyra dagar. Många är med och springer, lagkamrater cyklar bredvid och bilar stannar efter vägen för att heja och langa vatten till löparna. Vanliga regler flyger sin kos. Det råder ett kaos på vägarna men jag gillar det, det är en härlig stämning.

Hubbes sträcka startade i Steinviksholmen och han klarade sig lindrigt undan och slapp de norgebackar de flesta andra fick ta sig an. Värmen tog ändå ut sin rätt och han raglade fram. Min simultankapacitet sattes på prov när jag passerade honom med bilen och skulle heja, knäppa kort och hålla koll på var jag körde samtidigt. Det gick okej. Jag siktade illa och fick endast med ena foten på bilden men jag klarade mig utan krockar. Mamma hade mer tur. Hon sprang igår morse i 10-gradig värme och moln. Det låter kallt men jag lovar att det är behagligare att springa i än värmechockväder.

Det blev ingen bild från loppen men några bilder från Steinviksholmen kan jag bjuda på så att ni alla förstår hur underbart det är att springa i Norge (när man slipper de värsta backarna vill säga).