några ögonblick

Det är mycket vi tar förgivet här i Sverige. Vatten är en sådan grej. Att vi kan dricka direkt från kranen tillexempel. Ja, det är självklart i vanliga fall men inte just nu, inte i Östersund. Här kan du plötsligt inte ens skölja av tandborsten under kranen. Parasiterna har tagit över vattnet och det senaste jag hörde var att dom har sällskap en annan typ av parasit med ett annat konstigt namn. Storsjön är full av dom. Drabbas man av parasiterna får man huvudvärk, magsmärtor, diarréer, feber och illamående. Roligare kan man ju ha. Vissa väljer att se det som en effektiv bantningskur och då är det ju positivt förstås.

Det skämtas mycket på jobbet om det här nu. Dom här parasiterna, ligger dom och dör i håret när du har duschat och håret torkar. Om du ruskar på huvudet flyger dom iväg då? Hur kommer dom in i kroppen och vart är dom? Jag ser det framför mig hur dom går runt i kroppen som en armé. "Stopp för f-n grabbar, vänd, jag står med skit upp till midjan!" En kollega har önskat en låt på "rix morronzoo": burning ring of fire, som en hälsning från parasitÖstersund.

Jag kan skämta om det och tycka att det är lite spännande och kul att det händer något som livar upp vardagen lite men det är för att jag åker hem efter jobbet till rent vatten och kan leva som vanligt här hemma. Jag tycker däremot synd om de som har kommunalt vatten och nu måste koka allt vatten de ska använda. Småbarnen kan inte bada eftersom risken att de får i sig vatten när de leker är överhängande, de måste duschas. Jag ser framför mig hur föräldrar står och kokar och kokar vatten som ställs ut på balkongen/bron för att bli kallt, när det väl är kallt smakar det snusk och går ändå inte att dricka (så är det iaf på jobbet så jag antar att det är så överallt). Vattnet är dessutom slut på alla affärer i stan så det finns inget alternativ. Koka och koka. Så ska det vara tills efter nyår sägs det.

Tänk när alla skidskyttar som ska tävla i helgen kommer hit med flyget. Det första dom får se när dom kommer in på flygplatsen är en stor skylt som skryter om "ren luft och rent vatten"- läge att ta ner den kanske? Alternativet att lägga till en parantes med "men du kan inte dricka det" känns lite roligare men inte så säljande kanske.

Vad hände?

Han var så säker och jag var rädd för vad som skulle hända om det inte gick vägen. Han hade rätt. Man kan tydligen lita på hans magkänsla och det är bra att veta.

2011 kommer bli ett bra år, det har jag sagt förut och nu är jag mer säker än någonsin. Nu slänger vi 2010 i soptunnan och stänger locket, dessa fasoner som 2010 har hållit på med vill vi inte veta av framöver.

2011 kommer att bli ett spännande år med mycket nytt. Mycket av vår tid läggs på arbete och 1 januari börjar vi båda våra nya jobb. Det är stort. Det känns bra, det är skönt och lite lättare att gå nu plötsligt. 

Du hade rätt och jag är så glad för din skull. GRATTIS!!!!! Du är värd det och det kommer att bli superbra. Dom gjorde ett bra val när dom valde dig. Jag gjorde ett bra val när jag valde dig. Du är värd att satsa på!

Efter en långpromenad runt byn och mys med papparkakor, ost och glögg sitter jag nu och lyssnar på "kåldolmar och kalsipper". Jag kommer ihåg hur bra jag tyckte att det var när jag var liten och fortfarande skrattar jag. Det går liksom inte att låta bli.

-"Yllet"- hehe hehe de e inte ofta man ser en levande kofta.
-"Gubben med ett långt vitt skägg" som föddes som en 100-årig ful gubbe och blev lämnad åt vargarna, en surgubbe som tycker att allt är värre än vargen. 
-"Tjänaren" med vanliga bakoframskor, sånna man måste ha när man ä tjänare så att man kan gå både bak och fram.
-"Spöket" som är rädd för alla, -han är en såndär skiftarbetare, jobbar på nätterna.
-Och clownerna- åh jag älskar cirkus, kan inte jag få följa mer er? Nä. Men Folke, det är klart hon kan få följa med oss. Nä. Varför inte det? Jag är sur. Dessutom kan hon inget. Kan hon inget? Nä. Men hon är ju så söt. Jag kan läppen. Läppen? Kan du den, de e ju min favoritmelodi! Ska jag ta den då? Ja gör det! Nä gör inte det. Då gör jag det. Happ. Å Å hrm läppen, läppen, läppen, läppen, läppen, läppen, lej. Åh, läppen. Vilken låt, Masterpiece. Ja, men Folke. En symfoni i toner. Folke. Läppen! Folke, kom hem. Åh. Folke, du var ju sur förut. Jag har aldrig varit sur. E de nåt jag har varit är de inte sur. Är det nån som har varit sur e de inte jag. Det va han.
-Jenny, havens skräck, som egentligen bara är en vanlig mamma på rymmen.

Åh, kommer du ihåg Maja vad bra det är!? Och musiken...! Det här är nostalgi. Ett smakprov för er mammor här nedan =)

Vi har skämtat om det här- förra året gick allt smärtfritt, det liksom funkade. I år har det inte funkat, nästan ingenting. Nästa år blir nog ett bra år igen. Min värld just nu:

Jan Stenmark är mannen med orden

Några timmar senare sitter dom där, mamman och pappan, med en löjlig hatt på sniskan, en ful haklapp runt nacken och äter med händerna. Det är något speciellt med kräftskivor ändå, det kan liksom inte misslyckas. Nubbarna och visorna gör ju sitt till för att fixa feststämningen men det är ändå inte det som är grejen. Kräftskivor är så otvugna på något vis, det snygga och perfekta får liksom stå tillbaka när sörplandet och haklapparna kommer fram. Det vuxna får stryka på foten och småbarnen inom oss hoppar glatt fram.

Som pricken över i:et avslutades helgens skiva med scharader och när man ser någon studsa fram skrikande i falsett för att illustrera en hyena, då mår barnet i oss gott. Då är det ett riktigt kalas.

Ni vet den där ketchupeffekten, först händer ingenting sen kommer allt. Det har drabbat oss nu men tyvärr på det tråkiga sättet. Det finns en plan så vi tar oss ur det. Vi lär oss den hårda vägen. Nu gäller det att köra på pannben och använda resuserna väl så att vi tar oss i mål. Förhoppningsvis får vi lite vila och andrum där i mål. Och kanske lite champange.

- Hej, du jag missade bussen.
- Ajdå, då är inte du hemma förrns vid 6 då.
- Nä, om inte du har lust å hämta mig förstås...
- Jag kan tyvärr inte det vännen, jag håller på å bakar kanelbullar.

Det är min karl det, jag blir så varm i hjärtat. Nybakda bullar och min egen prins av Hara, gissa om jag längtar hem.

Det är ofta en kvinnas lott att klippa sin man, även min. Jag har ingenting emot det, utan tycker att det är rätt kul men det händer nåt med Hubbe när han hamnar under saxen. Han blir som ett barn. Ni vet när man måste säga uppmaningar som: "sitt still", "sitt upp riktigt" och "jag är snart klar" ungefär tjugo gånger innan man är klar. Idag kom vi på lösningen- Jag klippte Hubbe medan han såg på fotboll. En klippning helt utan suckar och gnäll. En lösning som förvandlar nitlott till vinstlott- för oss båda tror jag.

Idag fick jag höra det jag trodde att jag skulle få höra men hoppades inte få höra. Nu när jag har smält det känns det ändå rätt ok, det känns som det kommer att lösa sig på något sätt. Jag hoppas att det blir på ett bra sätt.

Varje månad kommer de som ett brev på posten. De ramlar in i mailboxen och sätter lite guldkant på min vardag. Det är inga avanserade grejer men det gör att jag misstänker att norgehistorierna inte är hämtade ur tomma intet.

Min mailadress gör att jag får läsa olika förklaringar på varför just de inte ska betala TV-licens. Förklaringarna i sig är ju roliga men det som förbryllar och roar mig mest är att så många tror att NRK har en hotmail-adress. Det tycker jag är kul.

I vilken riktning åker bussen? Det var frågan som förskolebarnen fick. Titta noga- vilket håll är det?




90% av barnen hade samma svar, har du kommit på det än?

Fundera lite till.

90% av barnen svarade: bussen kör åt vänster. Håller du med? Ja, det är rätt svar.

Hur kunde dom veta det då? Svaret de gav var: Eftersom man inte kan se dörren där man kliver på. Ja jag vet, man känner sig dum. När började man krångla till och överanalysera allting, när slutade man se de enkla och självklara lösningarna som barnen ser?

Jag tänkte att jag skulle börja blogga från mobilen. Jag kan då göra det när jag sitter på bussen och har en halvtimme till övers som inte går att använda till så mycket. Nu var ju inte det så enkelt som jag trodde, jag fick inte till det. Eftersom det här kändes som en så ypperlig idé, en sådan som man inte slänger i sjön oprövad så byter jag blogg. Jag byter till en blogg som jag tror att jag ska klara av. Tid slösar man inte med hur som helst, det känns så mycket bättre när den används väl och till trevliga saker.


Man kan t.ex. ta en fika i fjällen. Det tycker jag är trevligt.