några ögonblick

Oklart hur länge det blir men jag har ju klämt in friidrotten i mitt liv igen så jag kommer hem för sent på kvällarna. Det lilla tid vi har tillsammans tänker jag spendera lite annorlunda än att sitta vid varsin dator. Jag har trots allt lovat den här mannen att dela mitt liv med honom, inte bara att bo i samma hus. Jag har märkt att det är en viss skillnad där. Så, vi kanske hörs nångång framöver. Vem vet?

H´s mobil brakade ihop och han köpte en ny, en smartphone. Dagen efter var han redan less och ovän med telefonen.

H: Ska vi byta telefon?
L: Mmm, det kan vi göra.

I början var han låte hånfull och medan jag svor över den nya telefonen som reagerade så fort mina fingrar ens närmade sig skärmen slängde han fram några nöjda "bytt är bytt". Nu kommer vi bättre överrens och jag är mycket nöjd. Nu har jag spotyfi i mobilen. Och ett test så att jag kan hålla koll på vilken ålder min hjärna fungerar som. Och lite annat. H har en telefon som han kan använda. Pekskärmsmobiler är nog inte gjorda för karlhänder (läs korvfingrar).

En win-winsituation helt enkelt.

Hundens och kattens dagbok


nu vet jag vad Flisa har i tankarna när hon sicksackar mellan fötterna på oss, lämnar döda möss på trappan och de gånger hon tittar på oss som om vi vore dumma i huvudet när vi lägger upp hennes mat...

Lova nu att ni lyssnar på länken, jag skrattar så jag gråter. Detta är humor!

jag bygger om. Bloggen funkar inte riktigt som den ska just nu men nu tänker jag gå ut i solen istället.

Jag cyklade för att ta mig mellan hembesök idag. Det var skönt väder och nere vid storsjöns kant kände jag att livet lekte. När jag får den känslan då sjunger jag, så även denna gång. Mitt i waka waka e e (shakiras africa ni vet) flög en stor fluga rakt ner i halsen. Mamma har varnat mig för detta, det har nämligen hänt även henne. Vissa saker måste man göra själv för att lära sig. I ungefär 10 min sjung jag tyst inne i huvudet sen tappade jag fokus och började sjunga högt igen. "Lite skit rensar magen" har jag hört och hur farligt kan det vara med några flugor i magen? När jag kom in i flugsvärmar var jag däremot snabb att stänga igen, nån måtta får det ju vara på "skiten".

Har ni följt det? Jag är så imponerad av Stenmark, jag kan förstå att han fick smeknamnet E.T. Han verkar ha allt, både fysiskt och psykiskt. Lugnet han har och kylan att tänka strategiskt är avundsvärd. Att få se Stenis mot Limpar i finalen mot varandra var ju en fröjd. Varandras motsatser. En terrier mot....ja, jag vet inte, E.T. kanske. Mästarnas mästare har verkligen bevisat att man tjänar på att kunna hålla nerver och frustration i schack. I bollgrenen när man skulle hålla koll på flera bollar samtidigt som kom rullande visade Limpar sin styrka. Han ska gå på impulser, där var han i en egen klass.

Om jag hade makten att styra över programidén skulle jag dock ta bort nattduellen. Kommer man sist i den dagens tävlingar ska man åka ut. Då var man sämst. Men att rätt man vann årets upplaga är det ingen tvekan om. Stenmark var överlägsen.

Jag har fått äran att umgås med två små grabbar på tu man hand en del den senaste tiden. Om man någon gång får tråkigt och känner att kreativiteten tryter kan man prova att umgås med en 4-åring och 1,5-åring ett tag. Idéer, tankar och lekar sprutar ur öronen på dom och vad som helst kan bli en leksak. Dom sätter även ens egen kreativitet på prov. Det räcker att umgås med ett barn i någon timme för att se nya möjligheter som finns omkring en och hur lite man behöver för att vara glad.

Jag till lillgrabben Melvin när den större Matteus har fötterna i min nacke: "Ska vi packa ihop han och skicka iväg han?" Melvin ser allvarligt på mig och nickar så tydligt som bara en 1,5-åring gör. "Vi skickar han till Kina" Jag viker ihop Matteus, springer och lägger han i en snurrstol, snurrar något varv och går tillbaka till Melvin.
Storkillen: Lisen, packa ihop mig igen!
Jag: Vart ska jag skicka dig den här gången då?
Matteus: Till London!
Jag: Till London, vart ligger det?
Matteus: I mitt rum!

Tänk att ha hela världen i sin lägenhet.

Många hänger ägg och fjädrar i sitt påskris, jag tycker att det gör sig bäst som det är, inga krussiduller. Nu åker jag upp till fjällen och umgås med familjen och njuter. Min syster är hemma och henne henne ska jag framförallt njuta av. Glad påsk på er!

Var ute och sprang idag. Det gick sådär. Jag som är så laddad att klara det här nu!

Kom lite mer än halvväg sen fick jag stanna och halta framåt medan Hubbe sprang hem och hämtade bilen. Vet inte riktigt vad som hände men hälsenan verkar ha dragit ihop sig. Det var som om det satt en liten djävul där inne och varje gång jag satte foten i backen så högg han till med kniven och liksom hånskrattade; haha, trodde du att det skulle gå så lätt att komma igång igen. Jag blev lite ledsen över det här och över att inse att jag måste sätta mig på cykeln igen vilket jag inte riktigt har uppskattat när jag har kört rehab tidigare. Men så är det. Nu ska jag kicka bort den där djävulen långt, långt bort så att han inte kan hitta tillbaka.

Detta är vad som gäller för mig just nu. Jag ska springa 3 km på 15 minuter och detta ska ske i juli. Vi är några som har startat denna utmaning och vi skickar den vidare; är du med?

Utmaningen går ut på att man ska springa 3 km och man sätter sitt eget mål för hur fort man vill göra det. Under en vecka i juli är det sedan upp till bevis, det är då det avgörs om man klarat sitt mål.

Så, gå in på tretusenmeter.blogg.se och läs mer om vad som gäller, vilka som hittills har gått med och sätt ditt eget mål. När du gjort det så ber du om lösenordet och så går du in och registrerar dig du också. Då är du igång och då är det dags att börja träna.

Oj, vad det är livat i Hara när Hubbe är borta. Ni skulle bara ha sett oss häromdan. Jag stog och drog bort torkad färg från penslar medan Flisa satt och stirrade in i tvättmaskinen som vevade runt. Som Rainman. Hon varierade detta med att gnälla efter mat. Men gumman, håller du på att svälta ihjäl med matskålen full? frågade jag henne. Hon svarade direkt med ett tydligt mja. Den enda som betedde sig normalt var Svea som var ute och gjorde byn.

Jag använder min mobil som väckarklocka. Jag har den under madrassen, på vibration och utan ljud. Det är ett ganska behagligt och inte så abrupt sätt att vakna på och jag slipper störa Hubbes skönhetssömn. Imorse var jag tvungen att använda en sån där klassisk väckarklocka. Oj, vad jag saknade min mobil!

Jag brukar bli orolig när Hubbe kommer hem senare än vad jag tänkt. Speciellt nu när det är halt på vägarna. Jag brukar vara ganska säker på att han ligger i ett dike nånstans innan han kliver in genom dörren. Nu kan inte Hubbe ringa och säga att han blir sen. Igår när han var sen och jag som vanligt började noja slog det mig att om det har hänt nåt så kan ju ingen ringa och berätta det för mig. Då fick jag ont i magen. Nu kommer jag vara ännu nojigare än vanligt. Oj, vad jag saknar min mobil!

Nu när jag inte kan så kännerjag (naturligtvis) att jag vill ringa till massa folk. Jag vill ringa min vän som går igonom något jag inte skulle önska min värsta fiende, jag vill ringa och anmäla mig till ett bröllop, jag vill ringa och höra hur det är med hon som nyss blivit tvåbarnsmor, jag vill höra hur det är med hon som nyss flyttat till ny lägenhet, jag vill höra hur det är med hon som har hemlängtan och jag vill höra hur det är med min syster och önska henne lycka till inför vasaloppet. Jag vill också ringa mams och paps och berätta att vi tänkte komma upp till stugan i helgen. Oj, vad jag saknar min mobil!

Det är nära nu till den finns i min hand igen.

Den första helgen på länge som skulle spenderas med Hubbe, den första helgen på länge som han var ledig. Det hade spåtts sol och nollgradigt så vi gjorde upp stora planer. Slalom på lördagen och tur på söndagen såg vi fram emot när vi gav oss iväg i solskenet på morgonen. Väl uppe i stugan hade solen gömt sig bakom moln och det blåste, vilket höll i sig även på söndagen. Som tur var för oss så skidtur byttes mot skid-VM. Vi ätit gott, bastat, löst korsord, virkat och sett norrmän/norrskor susa ifrån svenskar/svenskor. Vi har myst helt enkelt och fösökt kontrollera pulsen när Hellner kom tillbaka i dagens lopp, fantastiskt spännande.  

Helgen blev inte riktigt som planerat men väldigt bra ändå. Allt gott har sitt pris sägs det. Priset för denna helg var en tjurig, protesterande katt och en ofrivillig paus från mobilen. Den verkar ligga kvar i stugan. Flisa är efter lite lockande glad igen och mobilen får jag tillbaka så småningom så det var ett billig pris att betala. Tänk så härligt det är att bara få "hänga" med sin man, det skulle jag betala ett betydligt högre pris för (och gudarna ska veta att jag gjort detta under tidigare år...)

Steg 1. Fixa ved. Här visar Hubbe prov på sin simultankapacitet- han kanbära upp sin fina mössa, prata i telefon och fixa ved (julgranen) samtidigt.

Steg 2. Gör en brasa. Det ska brinna ordentligt.

Steg 3. Se till att katter är på behörigt avstånd från elden. Eliminera fina (fula) mössor.

Steg 4. I med fett och fläsk. Det ska vara mycket fett, kolbullar äter man inte för att det är nyttigt.

Steg 4 ½. Njut av en kopp varm choklad medan fläsket steks.

Steg 5. Häll i smeten. Vatten, mjöl och salt.

Steg 6. Grädda båda sidorna. Ät och NJUT.

Han tänkte "det här tycker nog Lisen är kul"
Han tänkte "det här lär sig Lisen nog snabbt"
Han slog till och beställde hem ett.
Ett munspel.
Han har höga tankar om min musikalitet, den mannen.

Jag tänkte "vad kul"
Jag tänkte "det här kan väl inte vara så svårt"
Jag satte mig ner och spelade.
Jag har tydligen höga tankar om min musikalitet jag oxå.

Det var svårt- om man vill att det ska låta bra.
Om det bara ska låta- då är det svinenkelt.
Jag siktar mot att det ska låta bra och tränar vidare.
Projekt 2011 har börjat.

Det var det här med att lära sig något nytt, att börja från grunden. Det är inte min grej har jag märkt, jag har inte tålamod att nöta det som är enkelt, simpelt och som känns meningslöst. Blås 2 ggr i hål 4, dra in 2ggr i hål 5. Det är inget man skryter med framför brasan direkt. Jag gillar att hoppa över de första stegen och bara kliva in där man redan kan. Det funkar inte alltid men jag hoppas på att det ska funka den här gången.

Istället för att spela "broder Jakob" (typ där ska man tydligen börja...) kör jag på taktiken att ta ut låtar jag tycker är bra och sen försöka och försöka tills jag hittat rätt ton, rätt böjning (även detta sätt kräver en god portion tålamod men det går ju alltid att ge upp och prova en annan låt. Nån låt ska man ju kunna lära sig). Learning by doing. Det är min melodi. Dessutom har jag ingen nytta av att kunna spela "broder Jakob", så varför träna på den?

Hoppas att alla har en supermysig jul och att inte så många jobbar i mellandagarna utan njuter av ledighet, släkt och vänner! Eller bara vilar upp er, vilket också kan behövas såhär i slutet av året...

Jag sökte med ljus och lykta, högt och lågt. Till slut insåg jag att mobilen ligger kvar i jobbilen. Jobbilen for på långresa. Hoppas på bättre jaktlycka imorgon.

Isen har lagt sig som ett lock över Storsjön, parasiterna stannar förhoppningsvis kvar under locket medan vi kanske snart kan dra på oss skrillorna och ta en tur, glida förbi där ovanför som för att reta dom. "Mig skulle du bra gärna vilja äta av va, na nanana na, du kan inte ta mig!" kan vi sjunga medan vi far fram. Men jag väntar tills traktorn har plogat upp "medvinden", innan dess litar jag inte på isen och nyretade parasiter vill man ju inte ramla ner hos. Hoppas att dom fryser ihjäl.

Jag längtar till premiärskridskoturen, kanske blir den tidigare i år eftersom isen lagt sig så tidigt. Håller tummarna.